Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
KUI.T OCH KONST.
mystiska, halft utplånade tecken å trappstenar vid ladugårdar cch
boningshus. Romanska dopfuntar med bibehållna ornament cch
hörnblad hafva utflyttats pä kyrkogårdarna, där de göra tjänst som
solvisare-socklar. Mångenstädes äro de upp- och nedvända, så
att funtfotens grinande drakhufvuden blicka ned mot marken. En
del hufvuden äro afslagna eller hafva mist näsor eller andra delar,
tack vare okynniga händer, och på Köpingskyrkogården användes
den romanska funtskålen till brunnskar. Helgonbilder, stundom
sönderskurna och lemlästade, ligga flerstädes uppe på vindar,
undankastade bland smuts och damm, i stället för att de borde tagas ned,
rengöras och uppsättas snarast möjligt. Andakten skulle icke lida
däraf, och man går hellre i en konstnärligt prydd kyrka än i en enkel
hvitmenad, utan prydnader. Och stundom påträffar man här och
hvar altartaflor, undanställda i dammvrår och utsatta för fukt och
förstörelse.
Ett skydd till förekommande af dylikt är högt på tiden. Man
skyller på att allmogen icke har något intresse för sådana saker.
Hvarför? Därför att den icke har någon aning om deras värde!
Den behöfver undervisning. Men huru åstadkomma denna? Ett
vidgande af föreläsningsföreningarnas intressesfär är här ett
oeftergifligt villkor. Kulturhistorien har hittills blifvit alldeles försummad,
hembygdskunskapen också. Skolorna hafva härvidlag en stor mission
sig förelagd. Ännu finnes vid en del kyrkor ett rikt
åskådningsmaterial, som kan användas. Då nu de flesta museer torde vara
fyllda af det mest representativa, vore det önskvärdt, om de kyrkliga
inventarierna finge förblifva på sina gamla platser. Efter
genomgången teoretisk kurs går läraren med sina elever ut på fälten. De
se bautastenar och hela stensättningar, runstenar, grafrösen och
tomtningar efter bostäder. »Hjalmar lät resa en sten öfver sin fader,
står det i boken. Här står också en sten, som en annan Hjalmar
eller Björn har rest, och just här bodde många sådana, stora, goda
och tappra som Hjalmar. Där nere i viken låg hans drakskepp, och
när tiden blef honom för läng, tog han tjänst hos jarlen, som bodde i
den borg, hvars ruin ännu synes där uppe på backen.» Eller också
går läraren med sina elever till kyrkan. Hvad läraren icke vet,
få kyrkoherdarne förklara, ty, hvem vet, man skall nog lyckas
vinna äfven dem för upplysningsarbetet och förmå dem att
meddela sitt vetande åt andra i hvad som angår kyrkan och de
inventarier, de ju blifvit satta till att värda och efterse. När
undervisning i kyrklig konst blifver obligatorisk för teologer vid universiteten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
