- Project Runeberg -  Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Häfte 1-4 1908 /
171

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GOTTLÄNDSKA FORSKNINGAR.

193

— — — — Sedan ingen gudstjänst numera hålles i kyrkan och meningen är alt låta
henne förfalla, så hedrar det stiftets biskop, att en och annan nattvardsgång får där
förrättas och kyrkogården begagnas till begrafningar, hvadan således ingen rifning nu
i fråga kommer. Skeppets och korets vattentak samt tornels spira äro beklädda med
bräder, hvilka till stor del äro förruttnade. Fastän onigifningsinurame och takhvalfven
äro föga skadade, så kunna de genom nederbörd inom (1 årtionden fördärfvas. Det
tyckes alltså vara för kyrkans bibehållande lika välbetänkt som föga kostsamt att
nedtaga den odugliga spiran och i dess ställe upplägga ett simpelt kroppåstak och på
samma sätt skydda den öfriga byggnaden.’

Så långt den gamle, nitiske tempelforskaren
Brunius . . Hvad skulle han väl ha sagt, om han ännu
lefvat och varit i tillfälle att besöka Träkumla öde?
Huru ser den nu ut? Tornspiran är borta,
kroppå-staket försvunnet och tornklockan upphängd i en
afskyvärdt ful träställning. Af fönstren i skepp och
kor finnes intet i behåll. Detta rörande det yttre.
Och det inre — ja, gå bort till den strax norr 0111
kyrkogården boende klockaren, han som en gång
öppnade tempeldörren för Brunius, medan kyrkan ännu
användes som sådan. Han går visserligen inte så
raskt, men fort nog för att hinna fore er, det är
ej för drickspengar han går utan för att möjligen kunna intressera någon
»främling» att lägga sig ut för hans kära kyrka, så att han än en gång som i forna,
lyckliga dar skall kunna få ringa samman till gudstjänst inom dess murar. —
Pojkarne ha varit framme och förstört låset, och det dröjer en stund, innan nyckeln
fritt kan vridas i dess rostiga osmorda gångar. Sa går dörren ändtligen upp på sina
gnisslande gångjärn, och ni kan komma in. Och där — förödelsens styggelse!
Vinden far in och ut genom de öppna fönstren och genom dörren och rör upp damm och
vissnade löf, som ligga på golfvet täckande massor af murbruk, som ramlat ned från
hvalfven och lagrat sig på de ännu kvarstående bänkarna i skeppet. Bry er inte 0111
dammet, gå framåt, klättra öfver de gamla bräder och kasserade skolbänkar, som blifvit
inkastade vid triumfbågen. Där framme på väggen har murbruket lossnat och hänger
färdigt att dela takrappningens öde, dock det är ännu lyckligtvis ej mer än det öfversta
lagret. Det undre sitter än tämligen säkert, om ock här och där genomdraget af stora
remnor, och visar präktiga prof på medeltidsmålningar — minst så intressanta som
Hemseskilderierna och kanske mera konstnärligt utförda. Å vänstra gafvelpartierna af
skeppet samt å triumfbågen och en stor del af koret äro de rätt mycket blottade, och
dessutom går öfver dessa partier ett fortlöpande halfmeterbredt, midt mellan golf och
takfot löpande band med en inskription utförd i ståtliga majuskler, svag men ännu ej
omöjlig att dechiffrera. Ännu en höst och en vinter med dess stormar, fukt och
temperaturväxlingar, och allt detta är kanske utplånadt och ett nylt blad rifvet ur våra
kyrkors historia. Hvad ej naturen gör, skola okynniga pojkar veta att göra. Ha de inte
tid att klättra in genom korfönstren —■ deras vanliga väg — så ha de minnsann inte
glömt, att man kan slunga in stenar genom dessa, och otur skulle det nog vara, om ej
ett doft eko ur kyrkan talade om för dem att stenen träffat och bringat en om ock
liten del af den gamla rappningen att rasa. Huru de vanhelga helgedomen, när de ha
tid att göra ett besök, vilja vi förbigå. Vi ta i stället innan vi gä en total öfverblick
af templet från dess altarrund utan att fästa oss vid förödelsens styggelse eller vid

Fig. g. Plan af Träkumla kyrka.
Provisorisk uppmätning af förf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kult-konst/1908/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free