Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUJURSTIL OCH KOMPOSITION HOS ROGER VAN DER WEYDEN. 25g
bundet äro anbragta i den yttersta förgrunden och i taflans eller
bildfältets hörn. De hafva sålunda till uppgift att bilda
utgångspunkt för blicken och tillika genom sina ställnings- och rörelsemotiv
i första hand skapa illusion af kroppslighet och rum. Detta syfte
tjäna de mångfaldiga vridningarna, böjningarna, armåtbörderna och
benställningarna och sist men ej minst halfprofil- och ryggfigurerna.
Liksom de gestalter vi åsyfta icke anträffas annorstädes inom det
med Roger van der Weyden samtida nederländska måleriet än hos
honom, sä förekomma öfver hufvud taget icke heller annat än hos
Roger figurer, hvilka i kompositionen äga samma funktionella roll
som dessa. Här och där spåras dock vissa ansatser i denna riktning.
Så i Dirk Bouts rådhusbild med grefvens afrättning, där två stela
kulissfigurer meningslöst paradera i forgrunden, en vid hvardera sidan,
den högra visserligen sedd halft bakifrån, hållande armen i sidan och
vändande hufvudet utåt mot åskådaren, men utan att ändock pä
något vis ge samma intryck af kroppslighet och rum som Rogers
ofullkomliga gestalter likväl göra. Sä äfven i Albrecht van Ouwaters
Lazari uppväckelse i Berlin, hvarest förgrunden till höger intages af
en ryggfigur, hvilken dock försiktigtvis iförts sid kåpa och stor
kapuschong, hvarigenom visserligen teckningens vanskligheter öfvervunnos
men gestalten tillika förlorat allt formvärde.
Vända vi däremot våra blickar från måleriet till skulpturen, hvars
sammanhang med Rogers konst så ofta betonats, möta vi ofta nog
figurer af samma karaktär och med samma uppgift som de
ifrågavarande. Redan i Hackendoveraltaret* från slutet af 1300-talet, början
af 1400-talet finnas exempel på detta slags gestalter, sedda halft från
ryggen och stadda i en liflig, invecklad rörelse (se afbildning 2 hos
Roosval). Och i senare altarskåp äro dylika ytterligt vanliga,
tillhöra den traditionella uppbyggnaden. Det läte ju också tänka sig
att förklara de framhållna dragen i Roger van der Weydens figurstil
genom hänvisning till inflytande från den samtida konsten i Italien,
hvilket kunde ha gjort sig gällande under mästarens vistelse där.
Enstaka figurer, såsom t. ex. kvinnan med dufvorna pä
Bebådelse-taflan i Munchen, äga verkligen också en prägel, som gjorde en
sådan påverkan antaglig. Denna karaktär ligger icke bara i
ställningen som sådan utan i den för nordeuropeisk konst ovanliga, nästan
utmanande själfmedvetenheten i hållning och blick.
* Desirée, Etude sur la sculplure brabangonne au moyen age. Annales de la
société d’archéologie de Bruxelles. Band VIII. Bryssel 1S94, p. 76.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
