Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
KUI.T OCH KONST.
större betydelse för kyrkans nutida gudstjänstliga lif och för den
kyrkliga, ja den allmänna nutida tonkonsten än mången anar —
det är framförallt Köstlins och Hallwaehs’ stora lifsverk, deras
mäktiga insats i det nutida kulturlifvet. Böljeslagen af denna
rörelse ha nämligen gätt vida kring den protestantiska världen. Ett
sådant böljeslag har äfven nått vårt i kyrkomusikaliskt hänseende
förut så sterila och torftiga land. Såsom en, låt vara mycket
anspråkslös, omplantering af denna renässansrörelse på svensk mark
och med själfständig svensk läggning kan man med viss rätt beteckna
sällskapet »Kyrkosångens Vännen och dess sträfvanden.
Trofast stodo dessa båda ädla män vid hvarandras sida i den
stora föreningens ledning, så länge ålder och hälsa det medgaf. De
kompletterade hvarandra lyckligt. Köstlin var en de skapande
idéernas, den klarsynta organisationens, den kloka moderationens man;
Hallwaehs en den eldiga och eldande hänförelsens, den allt motstånd
besegrande debattens, den stundom kanske väl energiskt pådrifvande
praktiska agitationens man. Köstlin liknar honom vid lokomotivföraren,
som för det rastlöst framilande tåget, sig själf vid bromsaren, som
vid farliga kurvor och starkare lutning stundom måste hejda den
starka farten. När det gällde att utjämna, medla eller rent af försona,
dä var Köstlin pä sin rätta plats. Det eminent fridsamma, taktfulla
och vinnande i kyrkosångsföreningens uppträdande, som i synnerhet
under dess första lustrer snart afväpnade motståndare, var väl mest
Köstlins förtjänst. Ovanligt enkel och anspråkslös var dock Hallwaehs
alltid. Af hans höga samhällsställning märktes i styrelser och vid
fester inte ett spår, och yttre ärebetygelser ville han platt inte veta
af. Men med sällspordt nit utnyttjade han den för att främja
kyrkosångssaken. Till ären betydligt äldre än Köstlin var han till sitt
väsen alltid ungdomlig, med utpräglad läggning för trofast vänskap.
Bäda liknade de hvarandra i djup personlig fromhet och kärlek till
kyrkan, gudstjänsten och den kyrkliga tonkonsten: »musica sacra»
var själf för dem en helig gudstjänst. Patrioter voro de båda till
lif och själ. För sitt fosterlands, sitt folks religiösa lyftning
medels en liturgiskt och kyrkomusikaliskt rik och skön kult lefde
de båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
