- Project Runeberg -  Kulturkampen i Herjedalen. Från striden mellan lappar och bofaste /
28

(1891) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam - Tema: Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för tillfället glömd, och i fantasien drömmer man
sig till baka till den tid, då jorden ännu endast
var befolkad af menniskor, som klädde sig i
djurhudar och bodde i tält. Ett medlidande med dessa,
som blifvit efter, smyger sig öfver betraktaren, och
denna känsla har på samma gång något af vördnad
som alltid inför det primitiva och ursprungliga.

Hustrun berättar, att i dag har det varit
särskildt svårt att få hem renarne. Två gånger ha
männen fått ned dem ifrån fjellen, för att föra
dem till mjölkning. Två gånger har hela hjorden,
bestående af flere hundra renar, plågad af värmen
och myggor, vändt om och i fyrsprång ilat till
baka upp i fjellen. Nu äro både karlar och hundar
ute för att söka drifva ned dem för tredje gången.

Vi gå ut för att se efter, om renarne synas
till, och vi stå länge spanande uppåt fjellen.

Då pekade en liten lappflicka, som stod
bredvid, uppåt fjellets branter. Med lysande ögon och
darrande af begär att få oss att se, hvad hon såg,
pekade hon dit upp. Vi följde rigtningen af hennes
finger, men stodo länge utan att se annat än bergets
gröna sluttning och de stora, hvita fläckarne af
snö, som glänste i solnedgången. Slutligen sågo
vi mot en drifva några mörka prickar, som tycktes
röra sig nedåt. Vi hörde rop och svagt hundskall.
Prickarne skingrade sig åt olika håll, och ropen
blefvo starkare. Så försvann allt sammans bakom
en kulle.

En stund senare sågo vi tydligt renarne,
vaktarnes röda skjortor och urskilde skarpt och klart
hundarnes flämtande skall. I gemensam flock drefvos
renarne ned mot kojan. Men det syntes tydligt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kultiherje/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free