Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Velazquez’ ateljé. Omkring 1656.
Målning af Velazquez. Pradorauseet i Madrid.
Frånsedt det höga konstnärliga värdet, har denna tafla äfven ett betydande kulturhistoriskt
dylikt. Filip IV:s hofmålare har i sin ateljé hedern att få afbilda sin konung och hans unga
drottning i andra giftet, Marianne. Bägge synas i spegeln på fondväggen. Velazquez själf —
det enda fullt säkra själfporträttet — granskar sina kungliga modeller. Prinsessan Margareta,
sedermera gift med kejsar Leopold I af Österrike, är hufvudpersoner iklädd den oformliga
spanska dräkten. Den knäböjande Maria Agostina Sarmiento räcker henne vatten i en liten
lerbägare. Hofidioten Maria Barbola med sitt onaturligt uppsvällda hufvud och dvärgen
Nicolasico Pertusato äro enligt spanskt mindre finkänsligt bruk ställda till det furstliga barnets
förfogande. I nunnedräkt uppträder dona Marcela de Ulloa. Förnäma spanjorskor klädde
sig ibland i dylik dräkt för att ge ett kloster ytterligare anseende. Efter de två täcka hoffröknarna
kallas taflan i Spanien Las meninas, hoffröknarna. Hvad färgen beträffar, är prinsessans
klänning grå med röda rosetter, den knäböjande meninans olivgrön och idiotflickans blågrön med
silfverränder. På Velazquez’ stränga men smakfulla svarta dräkt lyser det röda St.
Jagokorset — ditmåladt efteråt —, som han efter många om och men erhöll, sedan konungen gått
i god för hans adliga »kvalitet» och påfven 1659 dispenserat honom från det celibatslöfte,
som eljest medföljde denna andliga riddarorden.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
