Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter operaföreställningens slut. 1780-talets början.
Gravyr ur >Suite d’estampes> af Malbeste efter teckning af Moreau le Jeune.
Äfven under 1780-talets dagar betraktades operan som en offentlig salong, dit man gick
lika mycket för att konversera och visa sina toaletter som för att höra på musiken. Vid
utgången, säger en samtida sedeskildrare, stämde man möte, och /’aboyeur — så kallades dä den
stackaren — förtjänade en slant genom att — liksom äfven nu brukas — under höga rop
leta reda pä det väntande ekipaget. Under tiden hade, som bilden visar, den unga hertiginnan
bytt några ömma hviskningar med en kavaljer. Bakom honom synes en dam med hatt ä
la Pandoure. I förgrunden lämnar en ung herre en blomsterflicka ett bref med en
hemlighetsfullhet, som tyckes antyda, att hon diskret skulle befordra biljetten till någon hög dam. Den
instoppades i en bukett, som öfverlämnades åt den tillbedda med den traditionella formeln: »Sätt
ej stjälkarna i vatten» utan, menade man, forska bland blommorna, så hittar ni tydligare besked
än blomsterspråket kan gifva. Man kan vara förvissad om, att det ej saknades mysterier, från
oskyldigare kärleksintriger till »halsbandshistoriens» hemligheter, hvilka upprörde hela det
kungarike, som just vid denna tid började rynka ögonbrynen åt sin stolta drottning.
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
