Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skilsmässa i Frankrike på 1790-talet.
Gravyr af okänd konstnär.
Den romersk-katolska kyrkan känner ej skilsmässa. Det var därför helt naturligt, att
revolutionen skulle införa en mänskligare uppfattning. — Något teatraliskt lämnar de unga
makarne hvarandra. Skilsmässan inregistreras, och man kan lätt tänka sig, att den officierande
ämbetsmannen riktar till de två oeniga några ord, som ganska mycket öfverensstämma med
revolutionären Chaumettes floskulösa yttrande från 1792: »Unga makar, hvilka redan
förenats genom en ljuf förbindelse, det är på frihetens altare, som Hymens facklor åter skola
tändas. Äktenskapet är ej ett ok, en kedja, det är ej mer än hvad det bör vara: fullbordandet
af naturens stora planer, erkännandet af en angenäm skuld, som hvarje medborgare är skyldig
fäderneslandet.» Kontrarevolutionen borttog rätten till skilsmässa, men på 1880-talet infördes
ånyo i Frankrike rätten att upplösa ett samlif förgiftadt af hat och ovilja. Dock gäller denna
skilsmässa endast från statens synpunkt. Katolska kyrkan anser de frånskilda såsom fortfarande
och oupplösligen förenade samt nekar därför att viga dem.
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
