Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dags och lördags morgon kl. 6 afgick diligensen
frän n:r 5 Klara Södra kyrkogata, och efter fem
dygn var man framme i Göteborg. Täckt plats
kostade 33 rdr 16 sk. banko, således 50 kronor.
Nöjde man sig med att sitta utanpå, kostade
platsen 25 rdr banko.
Stora voro bekymmerna, när diligenserna
skulle aflösas af järnvägarna. Skenorna skulle ej
få ligga kvar, det vore orimligt att vänta, att
icke torpare, som behöfde en bit järn, ej skulle
stjäla af de obevakade järntillgångarna, som skulle
demoralisera nejden; slitningen på skenorna skulle
blifva större, än den svenska järntillverkningen
förmådde fylla, hvarigenom ej något järn blefve
kvar att exportera, hvilket skulle rubba
handelsbalansen; banorna skulle blott en mindre del af
året kunna i det snöiga Sverige trafikeras etc.
Sid. 333. Napoleon utdelar örnar.
Som prof på den napoleonska stilen
meddelas följande skrifvelse till senaten:
»Senatorer,
Jag sänder Eder fyrtio fanor, hvilka min
armé eröfrat i de olika strider, som utkämpats
efter slaget vid Wertingen. De utgöra en
hyllning från mig och min armé till rikets vise, de
äro en offergärd från barn till sin fader.
Senatorer, mottagen dem som bevis på min
tillfredsställelse med det sätt, hvarpå I alltid bistått mig
i riksvårdande angelägenheter. Och I, fransmän,
låten Edra bröder tåga ut; låten dem skynda
att strida vid vår sida, på det att vi, utan
blodsutgjutelse, utan kraftödande ansträngningar, må
långt från våra gränser undanjaga alla de härar,
som Englands guld frammanat, och förkrossa
bundsförvanterna till hafvets tyranner. Senatorer,
en månad har ännu ej förflutit, sedan jag lofvade
Eder, att Eder Kejsare och hans armé skulle
uppfylla sin plikt — jag väntar med otålighet att
få säga, att mitt folk har uppfyllt sin. Sedan
jag öppnade fälttåget, har jag skingrat en här af
hundratusen man; jag har gjort nästan hälften
till fångar; de öfriga äro döda, sårade eller ha
flytt från fanorna, och alla äro förkrossade af
motgångarna. Mina soldaters tillgifna trohet,
deras ståndaktigheter under mödorna ha skänkt
mig dessa segrar. Jag har blott förlorat ett tusen
fem hundra man döda och sårade. Senatorer,
krigets första uppgift är redan fylld. Kurfursten
af Bäjern är återinsatt på tronen. De laglösa
inkräktarne ha nederslagits som af åskan, och,
med Guds hjälp, hoppas jag att inom kort
triumfera öfver mina öfriga fiender.
Gifvet i mitt Kejserliga läger vid Elchingen
den 26 Vendémiaire.
Napoleon.
18 oktober 1805.»
Vid andra tillfällen hade Napoleon 110g ej
varit hågad att åberopa statistik i dylika skrifvelser.
Ett exempel må anföras. Kontingenten från
Mecklenburg-Schwerin till det ryska fälttåget var 49
officerare och 1,661 man. Den aftågade österut
12 mars 1812. De öfverlefvande återkommo till
Schwerin 28 januari 1813 och räknade då 14
officerare och 20 man. — Hirschfeld, Von einem
deutschen Fürstenhofe.
Sid. 334. M:me de Stael. Turbanen
användes vid denna tid ofta som en hufvudbonad
för damer. — Prof. Schück meddelar, att Napoleon
i mars 1800 skrifver till sin bror Josef: »M. de
Stael är i den djupaste misère, under det att
hans hustru ger middagar och baler. Om du
fortfarande träffar henne, vore det ej ur vägen,
att du förmådde henne att bestå sin man ett
underhåll på 1,000 eller 2,000 fr. i månaden.
Man må gärna bedöma madame de Staëls seder
efter samma måttstock, som om hon vore en
karl, men om en karl, som ärft Neckers
förmögenhet, som så länge dragit fördelarna af de
prerogativ, som äro fästa vid ett bemärkt namn,
skulle lämna sin hustru i armod, medan han själf
lefde i öfverflöd — skulle en dylik karl tolereras
i sällskapslifvet?»
I stället genomdref den energiska frun en
»separation des biens», boskillnad, hvilken räddade
hennes förmögenhet från hans borgenärer. Detta
hindrade dock ej den hänsynslösa damen att efter
baron Stael von Holsteins död 1802 få ett nytt
ekonomiskt intresse för Monsieur de Stael, och
som Schück säger: »I ett bref underrättade hon
Nils von Rosenstein om dödsfallet samt anhöll
samtidigt, att denne ville hos den svenske
konungen utverka, att hon erhölle en änkepension på
12,000 fr. om året, hvilken pension hon dock i
ett följande bref förklarade sig villig att utbyta
mot en rund summa en gång för alla.»
Sid. 335. Pius VII. Då det meddelas, att
påfven återinförde inkvisitionen, bör detta ej
förstås så, att detta »heliga ämbete» fick under
1800-talet nitälska på det grundliga och
gammalfromma sättet, som var det vanliga på 1500- och
1600-talen.
Inkvisitionen förde under 1700-talet ett
tynande lif, t. o. m. i Italien, och afskaffades 1808
af Napoleon. Några fakta, meddelade af Carl
Justi i hans grundliga arbete om »Winckelmann
und seine Zeitgenossen», belysa den italienska
uppfattningen omkring 1750. Det heter om
kardinal Spinellis verksamhet i Neapel: »Länge gjorde
honom den växande otron bekymmer, han oroade
konungen (i Neapel) med berättelser om de många
tusen ateister och kättare, som skulle vara dolda
i Neapel. Han förföljde den därvarande
’upplysningens’ chef Abate Genovesi, slutligen lät han
inspärra två präster i det ärkebiskopliga fängelset,
med befallning att de skulle afsvärja sina irrläror.
Han ansåg, att under dessa upprörda förhållanden
tillfället vore inne att införa ’det heliga ämbetet’ i
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
