Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Rotfruktsväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kålroten är ömtåligare än rofvan och odlas i stort
ej i Norrland, är äfven mera anspråksfull i afseende på
jordart. Om sådd och utsäde gäller, hvad ofvan anförts
om rofvan, skörden är mindre, endast uppgående till 40
à 50 ton, men kålroten är rikare på närande substanser
samt smakligare än rofvan.
Morot.
Växten tillhör de flockblomstrigas grupp, och den
kultiverade moroten utgöres af artformer af den hos oss
ej sällan såsom ogräs förekommande vildmoroten. Roten
är tappformig, rotbladen dubbelflikade. De olika sorterna
urskiljas äfven hos denna art på rotens färg och form;
färgen växlar mellan rödaktig, gul och hvit, formen är
mer eller mindre långsträckt. Bland de allmännast odlade
artformerna märkas altringham, röd, långsträckt; james och
vogeser, röda, halflånga; orangegul jättemorot m. fl.
Moroten odlas i södra och mällersta Sverge hälst på
djup, mullrik och väl bearbetad jord i hög växtkraft. Fröet,
eller som det rättast bör heta frukten, utsås till 3 à 5
kg. pr hektar på samma sätt som föregående arter. Skörden
belöper sig under gynnsamma förhållanden till 30 ton pr
hektar, och moroten utgör ett mycket näringsrikt och
välsmakande foderämne, som kan användas såväl för hästar
som hornboskap. Morotsfrö produceras knappast i Sverge.
Foderbeta.
Betorna: foderbetan, rödbetan och hvitbetan, tillhöra
en och samma art och räknas till målleväxterna, en grupp,
som ej är okänd från ogräsfloran. Betväxten har
tappformig eller kägelformig, någon gång rundad rot, breda,
hela blad samt grenig stjälk och klaselik blomställning;
blommerna äro samlade i gyttringar, i hvilka frukterna
sammanväxa, så att »betfröet» utgöres af en 1—6 fröig
fruktsamling.
Foderbetans rot är oftast röd eller gul, och man
åtskiljer de olika artformerna på färgen och formen hos
roten. Bland den stora massan af sådana artformer kunna
nämnas red mammouth, lång röd; des barres, rödgul;
eckendorfer, gul; golden tankard, orangegul flaskformig, m. fl.
Foderbetan fordrar bördig jord och odlas egentligen
endast å södra och mällersta Sverges mera välskötta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
