Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Höväxter - A. Gräsartade höväxter (Fodergräs)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Renrepe (Engelskt rajgräs)
har i Sverge aldrig kunnat nå den betydelse som i
England, ehuru arten i södra delarna af landet varit odlad
sedan början af 1800-talet, och ännu användes i endast
ringa skala. Renrepet har kort rotstock, tämligen
bladrikt strå, något finare och kortare än hos timotej;
blomställningen utgöres af ett glest, ledat ocb plattat ax.
Fodervärdet är möjligen något högre än hos timotejen;
varaktigheten är i praktiken två-, treårig. Renrepet, som
tillhör våra minst härdiga fodergräs, fordrar bördig och
lagom fuktig jord.
Renlosta,
ett fodergräs, som först på senare tiden börjat få
användning i Skåne. Rotsystemet är svagt utvecklat, strået
0,5—0,7 5 meter högt, blomställningen vippa. Renlostan,
som äger lägre fodervärde än föregående art, är
förnöjsam i fråga om jordart och bördighet samt misslyckas
nästan aldrig, äfven då de öfriga, samtidigt sådda
höväxterna af en eller annan anledning neka att gå till.
Arten, som i praktiken är ettårig, är föga försökt utanför
Skånes gränser.
Knylhafre,
ett redan på 1700-talet under namn af franskt rajgräs
mycket omtalat, men ännu i dag föga odlat fodergräs,
som utmärker sig för kraftigt rotsystem, bladrikt strå samt
vipplik blomställning. Strået är finare byggt än hos
timotej, men växer till och med högre än detta;
fodervärdet är något lägre än timotej ens, men varaktigheten är
större, och knylhafren tillhör de mångåriga gräsen. Arten
är ganska härdig och utvecklar sig snabbt på snart sagt
alla jordarter.
Hundäxing,
ett fodergräs, som först i och med experimenten med de
s. k. mångåriga vallarna vunnit användning i Sverge, där
det torde kunna odlas ännu ett godt stycke upp i
Norrland. Hundäxingen har kraftiga rötter och rotstock, från
hvilken utvecklas talrika strå- och bladskott; stråna äro
kraftiga, öfver 1 meter höga samt ganska bladrika,
blomställningen en sammanträngd, lutande vippa. Arten, som
är mycket mångårig, är ej synnerligen ömtålig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
