Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgerskapet kommer med i spelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
till hela maktens erövring. Denna omständighet sätter sin
prägel på hela frihetstiden, som inte annat är än en oav-
bruten kedja strider mellan den dåvarande överklassen och
det tredje ståndet.
Det finns väl knappast någon tid som blivit så illa
beljugen som denna fattiga frihetstid. Man målar ut den
som ett av de mörkaste bladen i vår historia. Men om
man känner den officiella historieskrivningens premisser,
kan man redan på förhand anta, att denna värdesättning
skall vara falsk. Vi har kanske aldrig haft en så politiskt
livaktig, så i yttre joch inre hänseende glänsande tid som nu.
De fredliga näringarna har aldrig blomstrat så, och att kri-
gen inte gick lyckligt, det hör samman med det. Krig och
fred är motsatser som inte kan förenas.
Denna tids uppsving efter hela linjen är till större
delen att tillskriva borgerskapets växande inflytande. Och
borgarna på denna tid var, som varje ung uppåtsträvande
samhällsfraktion, ytterst radikala, efter sin tids måttstock
naturligtvis. Sverge hade under denna tid en verklig för-
fattning, och all makt låg hos riksdagen. Vårt land blev
så, jämte England (och möjligen Schweiz), det första, där
parlamentarismen fattade fast fot. Konungen hade ned-
sjunkit till ett inget, en namnstämpel, till en ständigvarande
borgensmaji, som bara hade att teckna under de beslut
man föreläde honom. Och när han tredskades, så satte
man hans namn inunder i alla fall, utan att fråga om lov.
Rätt belysande är en anekdot, som berättas om kung
Fredrik (kallad den förste i historien — men låt oss
hoppas han blir den siste också!), en tysk konung på en
svensk tron (han kunde, lika litet som sedermera en annan
importkonung, Karl Johan, tala sina undersåtars tungo-
mål). Det berättas att man en dag föreläde honom len
samling aktstycken, som var undertecknade i hans namn.
Men Fredrik, som helt naturligt inte kände till hälften,
utbrast: »Potzdonner tausend, haben wir das alles getan!»
— »Herre jemine, har vi uträttat allt det där!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
