Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktansvärd halv-Nelson. Joe Hines, en
timmerhuggare, var den näste som kom ner efter en volt som om
han ramlat ned från ett tvåvåningshus.
Ingenting tycktes kunna trötta ut Ljusan Dag. Han
syntes inte en gång anstränga sig, han varken svettades
eller flåsade — alltsammans var som en uppfriskande
lek för honom. Det var som om kraften gång på
gång exploderat i hans kropp. Inte ens Olaf
Henderson kom någon vart med honom. Han försökte ta
honom från sidan genom överrumpling. Men Ljusan
Dag var honom för snabb. Blixtsnabbt hukade han
sig ned på händer och fötter för att i nästa ögonblick
resa sig med en knvck — och Olaf Henderson flög
hals över huvud raklång ut i snön, varpå Liusan Dag
helt skämtsamt gav honom en riktig tvättning.
”Jag trodde jag var lika god karl som ni, Ljusan
Dag”, sade han och reste sig, ”men, guds död, ett tag
som det här sista har iag aldrig sett.”
Franske Louis var den siste av de fem. och han hade
sett nog för att vara på sin vakt. Han gick i cirklar och
giorde falska utfall en hel minut innan det kom till
riktiea tag. Ännu en minut pågick brottningen utan
att någon fick övertaget. Men just som striden
började bli som intressantast, kröp Liusan Dag ihon.
varpå han med våldsamheten av en explosion plötsligt
spände alla muskler. Louis vek sig långsamt bakåt,
medan det knakade i hela hans kropp, och sakta segnade
han på rygg ner i snön.
”Den som vunnit betalar!” utropade Liusan Dag
och sprang upp. varpå han gick i spetsen för de övriga
in i Tivoli. ”Kom an, bara! Den här vägen in till
giftblandarn.”
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
