Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De ställde sig utefter den långa disken, på somliga
ställen tre och fyra bakom varandra och stampade
snön från sina mockasiner, ty därute var det sextio
grader under noll. Bettles, en veteran i Yukon, steg
halvfull upp, höjde sitt glas och gratulerade Ljusan
Dag. Då kände han behov av att hålla tal.
”Gossar”, sade han, ”jag känner mig förbaskat stolt
över att kalla Ljusan Dag min vän. Vi ha kamperat
ihop förr och jag säger er att han är aderton karat från
skinnluvan till mockasinerna. Han var en rivande
pojke från första dagen i det här landet. När ni, gossar,
va’ så gamla som han, \a’ ni inte torra bakom öronen
än. Han har aldrig varit någon barnunge, han föddes
fullvuxen. Det kan jag säga er, att den tiden måste
en man vara en man. Då var det inte så förbannat
civiliserat här som nu.” Bettles tystnade så länge, att
han hann lägga sin arm i ett riktigt b jörntag kring
Liu-san Dags hals. ”Gosse, när du och jag drev hundar
tillsammans i Yukon under den gamla, goda tiden, då
regnade det inte välling, inte. Nej du, vi fick för det mesta
leva på laxfenor och hartarmar — ä’ de’ inte sant?”
Vid det skrän och skratt som hälsade hans tal tog
Bettles bort sin arm och vände sig stolt till hopen.
”Ja, skratta ni, era skabbiga korthornskalvar, men
det ska iag säga er att den bäste ibland er är inte värd
att binda Linsan Dags mockasinremmar. Har jag
inte rätt, Campbell, har jag inte rätt, Mac? Litisan
Dag hör till det gamla gardet, han är en av de riktiga
surdeearna. Den tiden fanns det inte ånebåtar och
postslädar inte, nä’, vi fattiga satar fick allt leva på
laxtarmar och harfenor, så mycket ni vet det.”
Han såg sig triumferande omkring och efter applå-
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
