Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
san Dag skulle egentligen, om det varit rätt, ha slagit
läger norr om passet, men han fortsatte över det och
ner till Sheep Camp, medan bakom honom rasade en
snöstorm, som skulle ha fördröjt honom tjugufyra
timmar.
Denna sista ansträngning bröt ned Kama
fullständigt. På morgonen kunde han inte gå. När han
väcktes klockan fem, satte han sig upp med stor svårighet,
jämrade sig och föll tillbaka igen. Ljusan Dag gjorde
ensam allt lägerarbetet, selade på hundarna, och när
han var färdig att ge sig i väg, rullade han in den
hjälplöse indianen i alla tre sovpälsarna och band fast
honom överst på slädan. Så bar det av nästan i fvrpsrång
över den hårdt tillfrusna väg som ledde rakt till Dyea,
dit de anlände med Kama fortfarande jämrande sig
på släden och Ljusan Dag springande vid styrstången
för att inte komma under slädmedarna.
Trogen sitt löfte, stannade inte Ljusan Dag. Det tog
en timme att lossa släden, lasta den med den norrgående
posten jämte nya livsmedel samt engagera en ny indian.
Kama yttrade icke ett ord från det de ankommit till
Dyea och till det ögonblick då Ljusan Dag färdig till
avfärd, stod vid hans sida för att säga farväl. De
skakade hand. 1 v" ^
”Ni komma att döda denna fördömda indian”, sade
Kama. ”Begripa det, Ljusan Dag? Ni döda honom.”
”Han räcker väl i alla fall till Pelly”, smålog Ljusan
Dag.
Kama skakade tvivlande på huvudet och vände sig
på sidan med ryggen åt Ljusan Dag till tecken på att
avskedet var över.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
