- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke /
67

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kvarter och fingo föda. Bettles drog till med sin
paradvisa om den förbjudna frukten i Eden, under det
man radade upp sig vid disken för att klarera sina
vadaffärer.

Några minuter senare virvlade Ljusan Dag omkring
ute i danssalen i en vals med Jungfrun. Han hade
sparkat av sig sina mockasiner och dansade i
strumpfötterna. På eftermiddagen hade han blivit genomvåt
ända upp till knäna och hade fortsatt att springa utan
att ömsa fotbeklädnad, så att hans långa, tjocka
strumpor voro alldeles tilltovade av isbitar. I rumsvärmen
började de smälta och brytas sönder i småstycken och
när han dansade, slogo dessa emot varandra kring
benen på honom eller föllo till golvet, så att de andra
dansande halkade på dem. Men man förlät Ljusan Dag.
Han, en av de få som stiftade lag i detta fjärran land,
och som genom sitt uppförande angav vad som skulle
anses rätt eller orätt, stod över lagen. Han var en av
dessa sällsynta och gynnade dödlige, som inte kunna
begå någon orätt. Vad han gjorde måste vara rätt,
vare sig andra tillätos att göra sammanledes eller icke.
Men dylika benådade dödlige handla naturligtvis i
allmänhet rätt och det på ett mycket finare och högre sätt
än andra människor. Så var det också med Ljusan
Dag, en gammal hjälte i detta unga land och på samma
gång yngre än de flesta, en varelse för sig, en människa
över människor, en man i allt. Och det var inte att
undra på, att Jungfrun gav sig helt och hållet hän i
hans armar, när de nu dansade dans efter dans, och
inom sig sörjde över att han inte hos henne fann
någonting annat än en god vän som dansade bra. Icke
heller var det till stor tröst att veta, att han aldrig

6 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kungavklon/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free