Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi nog få ta det litet försiktigt i början, för hundarna
ä’ allt trötta.”
De tre männen voro riktigt överlyckliga, men de
kunde ännu inte riktigt tro det.
”Nej, hör nu, sade Joe Hines litet kärvt, ”inte
något skoj nu. Det här är allvar. Vill du komma
med?” ’
Ljusan Dag tog dem alla tre i hand och så var det
avgjort.
”Då är det bäst att du går till sängs”, sade Elijah.
”Vi ge oss i väg klockan sex, och fyra timmars sömn
är minsann inte för mycket.”
”Kanske vi skulle stanna över en dag och låta honom
vila ut”, föreslog Finn.
Men det var att såra Ljusan Dags stolthet.
”Nej, det gör ni inte”, utropade han. ”Vi ge oss i
väg allihop klockan sex. När vill ni att jag skall väcka
er? Fem. Godt. Då kommer jag.”
”Du måste sova litet”, sade Elijah allvarsamt. ”Du
kan inte hålla på i evighet.”
Ljusan Dag var trött, dödstrött. Till och med hans
kropp av järn började ge vika. Varenda muskel
ropade på en bädd och vila. Men ändå djupare låg livet
självt, trotsigt och hånande, viskande att nu hade man
ögonen på honom, nu var stunden att lägga bragd till
bragd. Och whiskyn kom till hjälp.
”Jaså, ni tro kanske att jag är något dibarn — va’?”
frågade han. ”Jag har inte fått en drink och inte en
dans eller sett en levande själ på två månader. Gå
och lägg er, ni! Jag väcker er klockan fem.”
Och återstoden av natten dansade han i
strumpsockorna, och klockan fem dundrade hans knytnävs-
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
