Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nix, men jag tänker få bra betalt för tobaken, så
nog blir det affär”, svarade Ljusan Dag.
En timme senare anlände Joe Ladue direkt från
Bo-nanza. Han hade ingenting hört om Carmacks fynd,
ställde sig först tvivlande, men erbjöd slutligen Ljusan
Dag hundra dollars för hans del i stadsplatsen.
”Kontant?” frågade Ljusan Dag.
”Naturligtvis, här är det.”
Han tog fram sin guldpåse. 1 tankarna tog Ljusan
Dag och öppnade den och hällde ut litet guldstoft i
flata handen. Det såg mörkare ut än all annan
guldsand han sett med undantag av Carmacks. Han slog
tillbaka guldet, knöt ihop säcken och lämnade den åter
till Ladue.
”Jag antar att ni behöver det bättre än jag”, sade
Ljusan Dag.
”Nix, jag har mycket mer”, försäkrade den andre.
”Varifrån är det?”
Ljusan Dag frågade helt oskyldigt och Ladue hörde
frågan med en indians stoiska lugn. Men en sekund
sågo de varandra in i ögonen, och Ljusan Dag tyckte
att bakom den hastiga glimten i Joe Ladues blick hade
han sett en hemlighet som inte fick vidröras.
”Ni känner alldeles bestämt till mer än jag”, fortfor
Ljusan Dag, ”och om min andel i stadsplatsen är värd
hundra dollars för er, bör den vara det också för mig.”
”Jag bjuder tre hundra”, sade Ladue envist.
”Det är detsamma hur mycket ni bjuder, lotten har
samma värde för mig som för er.”
Då gav Joe Ladue med sig litet snopen. Han förde
Ljusan Dag ett stycke bort från lägret och berättade
honom ett och annat i förtroende.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
