Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Fjärde kapitelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte hade några cigarretter. De tre männen bevakade
honom som katten en råtta. Nu, när det var sagt,
visste de att de hade några obehagliga minuter att
vänta.
”Skulle ni inte vilja säga om det där igen?” sade
Ljusan Dag. ”Jag tror inte att jag hörde riktigt rätt.
Ni sa’...?”
”Jag sade att ni är offer för en missuppfattning, mr
Harnish, det var alltsammans. Ni har spelat på
börsen, och ni har blivit slagen hårdt. Men varken Ward
Valley, jag eller mina vänner här kunna finna att vi
äro skyldiga er någonting.”
Ljusan Dag pekade på pappershögen på bordet.
”Det där representerar tio millioner tjugusju tusen
fyrtiotvå dollars och sextioåtta cents kontanta pengar.
Betyder inte det ett enda dugg?”
Letton log och ryckte på axlarna. Ljusan Dag såg
på Dowsett och sade lugnt:
”Jag tror verkligen att min historia hade någon
mening när allt kommer omkring.” Han skrattade
gäckande. ”Det var ni som hade given och den ha ni
skött bra. Nå, jag beklagar mig inte. Jag är alldeles
som den där mannen i pokerspelet. Ni hade given
och ni hade rätt att göra ert bästa. Och ni ha gjort
det. Ni har plockat mig ren in på bara kroppen.”
Han stirrade på högen på bordet med slö min.
”Och det där är inte värdt papperet det är skrivet
på. Ta mej fan om ni inte kan ge så det är lust och
glädje åt det. Nej, då, jag klagar inte, har jag sagt.
Given var er, nu ha vi spelat ut och korten ligger på
bordet, given är över, men . . .”
Han stack hastigt handen i sin inre bröstficka, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
