Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Fjärde kapitelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så’na där puttefnasker som ni skulle kunna flå Ljusan
Dag? Vinner ni, förlorar ni i alla fall, och det skulle
bli en del oförmodade begravningar här i trakten. Se
mig i ögonen ett slag, kanske ni förstå att jag talar
allvar. Den där högen på bordet kan ni behålla.
Adjö!”
Dörren stängdes bakom honom. Nataniel Letton
sprang till telefonen, men Dowsett hejdade honom.
”Vad tänker ni göra?” frågade han.
”Polisen. Det här är ju det oförsyntaste rån. Jag
kommer inte att tåla det.”
Dowsett grinade litet surt och fick den magre
finansmannen ned i stolen igen.
”Vi ska resonera litet”, sade han. Och i Leon
Guggenhammer fick han genast en ivrig
bundsförvant.
Ingenting av alltsammans kom ut. Saken förblev
en hemlighet mellan de tre. Ljusan Dag sade heller
aldrig ett ord. Men när han på eftermiddagen satt
i sin blixttågskupé och hade tagit av sig skorna,
skrattade han hjärtligt och länge. New-York grubblade
förgäves över affären utan att komma under fund med
hur det gått till. Egentligen borde Ljusan Dag ha
varit ruinerad, men man visste att han nästan
omedelbart uppträdde i San Francisco igen utan att hans
förmögenhet tycktes vara det minsta rubbad. Det
bevisades genom den massa stora företag han gav sig
in i och om vilka ryktet spreds över hela Staterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
