Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Sjätte kapitelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Sa’ jag så här, miss Mason?” frågade han och
räckte henne breven, i det han pekade på orden som
fäst hans uppmärksamhet.
En skugga liksom av förtret smög sig över hennes
ansikte. Hon hade blivit upptäckt.
”Det är mitt fel”, sade hon, ”så ledsamt.” ”Men
något fel är det inte”, tilläde hon hastigt.
”Hur kan ni säga det?” frågade Ljusan Dag. ”För
mitt öra låter det inte alls riktigt.”
Hon hade hunnit till dörren och vände sig om med
brevet i handen.
”Det är rätt i alla fall.”
”Men då skulle alla de här Jag vill vara oriktiga?”
sade han.
”Ja”, svarade hon djärvt. ”Skall jag ändra dem?”
”Jag skall ta upp affären senast måndag.” Ljusan
Dag upprepade frasen ur brevet gång på gång högt.
Han gjorde det med högst allvarsam min, lyssnande
till ljudet av sin egen röst. Så skakade han på
huvudet. ”Nej, det låter inte rätt, miss Mason, inte alls.
Ingen skriver till mig på det sättet. Allesammans
säga Jag vill, är det inte så?”
”Jo”, medgav hon och gick ut till skrivmaskinen
för att göra rättelserna.
Nu hände det, att bland de personer med vilka han
åt lunch samma dag också var en ung engelsman, en
gruvingenjör. Hade det skett någon annan gång,
skulle han inte ha lagt märke till det, men nu slog det
honom genast att engelsmannen flere gånger sade Jag
skall; Ljusan Dag misstog sig inte.
Efter lunchen mötte han Mc Intosh, som han visste
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
