Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hör nu, Ferguson”, började han, ”jag har försökt
komma på det klara med, vad det egentligen är fatt
med er, om ni inte ändå har någon skruv lös, men
förbanna mig om jag blir klok på det. Vad gör ni
här egentligen? Varför har ni slagit er ner här? Vad
hade ni för sysselsättning innan ni kom hit ut? Vill
ni svara mig på allt det där?”
Ferguson såg inte alls missbelåten ut över frågorna.
”För det första”, sade han, ”hade läkarne uppgivit
allt hopp om mig. De gåvo mig på sin höjd några
månader och det sedan jag varit en lång tid på ett
sanatorium och gjort en resa till Europa och en till
Hawaii. De försökte med elektricitet, gödningskurer,
svältkurer, allt möjligt. De ruinerade mig med sina
räkningar och jag blev bara sämre. Felet med mig
var att jag först och främst varit svag från födelsen,
och så levde jag ett onaturligt liv. . . för mycket arbete
och ansvar för mina nerver. Jag var huvudredaktör
för Times-Tribune.”
Ljusan Dags förvåning var stor. Times-Tribune
var den största och inflytelserikaste tidningen i San
Francisco och hade alltid varit så.
”. . . Och jag var inte stark nog att stå ut med den
arbetsbördan, varken kroppsligen eller andligen. Jag
måste hålla mig uppe med whisky, och det var inte
bra för mig liksom inte heller i övrigt livet på hotell
och klubbar. Hela felet med mig var att mitt liv var
alldeles galet inrättat.”
Han ryckte på axlarna och drog några bloss ur sin
pipa.
”När läkarna uppgåvo mig, klarade jag mina affärer
och gav dem en god dag. Det är nu femton år sedan.
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
