Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som pojke hade jag strövat omkring i de här
trakterna på jakt, och när det nu var slut med mig, började
jag längta tillbaka till landet. Jag lämnade
alltsammans och beslöt att slå mig ned här i Måndalen — ni
kanske vet att det är indianernas namn på Sonoma
Valley. Första året levde jag i den lilla tillbyggnaden
här, sedan förde jag upp storstugan och skickade efter
mina böcker. Jag hade aldrig vetat vad hälsa och lycka
ville säga. Se på mig nu och säg sedan om jag ser ut
att vara fyrtiosju.”
”Nej, jag skulle gissa på fyrtio”, medgav Ljusan
Dag.
”Och ändå såg jag ut som närmare sextio när jag
kom hit, och det är nu femton år sedan.”
De fortsatte sitt samtal, och Ljusan Dag började se
livet under en ny synvinkel. Här satt framför honom
en man, som varken var cynisk eller bitter, som
skrattade åt stadsborna och kallade dem dårar, en man som
inte brydde sig om pengar och hos vilken lystnaden
efter makt för längesedan var död. Sina känslor för
stadsborna dolde han inte det minsta.”
”Vad tror ni de gjorde alla de där gossarna i
klubbarna, som jag gud vet hur lång tid umgåtts med
dagligen på förtroligaste fot Tror ni de frågade efter
mig så mycket som så, när jag gick min väg? Tror
ni att en enda så mycket som skrev en rad och
frågade hur det stod till med mig och om jag behövde
någon hjälp? I några veckor hette det; ’Vart har
Ferguson tagit vägen?’ Sedan var jag bara ett minne.
Och ändå visste varenda en att jag inte haft annat än
min lön att leva på och att jag alltid levat ett stycke
i förskott på den.”
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
