Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vi ä’ ute vid Blair Park om fem minuter", sade en.
”Ser du, Swiftwater, tvärvägen där alldeles framför.
Den går åt Berkeleyhållet, och sedan kan vi köra in i
Oakland från andra sidan, smyga oss över med färjan
och låta chauffören komma med bilen i natt.”
Men Swiftwater Bill kunde inte inse varför man inte
skulle köra in i Oakland just förbi Blair Park, och så
blev det.
Nästa ögonblick, då de rundat en krökning, fingo
de syn på den vägen de inte ämnade taga. Där var
en grind och den höll just på att stängas av en ung
flicka, som lutade sig över sadeln på sin fux. Vid
första ögonkastet kände Ljusan Dag igen Dede Mason.
Hon galopperade sin väg med ryggen åt dem. Ljusan
Dag kom ihåg vad Morrison talat om för honom, att
hon höll en häst, och han var glad att hon inte tycktes
ha sett honom i detta skränande sällskap. Swiftwater
Bill reste sig i bilen och började vifta åt henne för att
tilldraga sig hennes uppmärksamhet, och han spetsade
just läpparna till den gälla vissling som Ljusan Dag
kände sedan gammalt, då han plötsligt föll ned på sätet
tack vare ett krokben av Ljusan Dag.
”Du m-m-måtte känna henne?” sluddrade
Swiftwater Bill.
”Ja, det gör jag”, svarade Ljusan Dag, ”så håll
munnen på dig bara.”
”Gratulerar, du har god smak, Ljusan Dag. Det
är ju en riktig ängel och hon rider som en sådan också.”
Nu skymdes hon bort av träden, och Swiftwater Bill
började på nytt diskutera vad man skulle ta sig till
med konstapeln, medan Ljusan Dag lutade sig bakåt
och med slutna ögon ännu såg Dede Mason galoppera
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
