- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke /
215

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Det ar inte vad man egentligen kallar en ilskeri
häst, men han är farlig. Han kan lika väl döda er
som låta bli, men på ett slags lekfullt sätt utan att alls
mena det. Själv skulle jag inte vilja rida honom. Men
det är en kapplöpare, titta bara på hans bringa och
ben. Inte ett fel på honom. Han har aldrig blivit
skadad eller utpumpad därför att ingen lyckats rida
honom ordentligt. Han är dessutom säker på foten
som en stenget, så länge han bara vill. Skyggar inte,
är aldrig rädd, men låtsas vara det. Slår aldrig
bak-ut, men stegrar sig. Måste ridas med språngrem. Snor
ibland rundt utan orsak, bara för att skämta med
ryttaren. Det beror alldeles på hur han känner sig. Ena
dagen kan han gå lugnt och utan krångel tjugu mil.
Andra dagen är han nästan ohandterlig. Känner till
automobiler så bra att han kan lägga sig bredvid en
och sova eller äta hö ur den. Han kan låta nitton
gå förbi utan att se dem, men den tjugonde kommer
honom att spela galen, bara därför att han är munter.
I allmänhet för livlig och nyckfull som promenadhäst.
Nuvarande ägaren kallar honom Judas Iskariot och
vill inte sälja honom utan att köparen först fått reda på
hurudan han är. Men titta på man och svans. Har
ni någonsin sett någonting vackrare?”

Hästhandlaren hade rätt. Ljusan Dag undersökte
manen och fann den finare än på alla hästar han sett.
Dess färg var också ovanlig, nästan kastanjebrun.
När han gled med fingrarna igenom manen, vände
Bob på huvudet och gned lekfullt nosen mot hans
axel.

”Sadla honom, så får jag försöka honom”, sade
Ljusan Dag. ”Jag undrar om han är van vid sporrar?

215

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kungavklon/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free