Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i skridt och rullade en cigarrett, medan tyglarna lågo
på djurets manke. Plötsligt snurrade Bob rundt med
blixtens hastighet, med framfötterna uppdragna från
marken. Ljusan Dag tappade ena stigbygeln och
måste slå armarna om hästens hals. Glad över att
han inte just nu mötte Dede Mason, kom Ljusan Dag
ändtligen till rätta i sadeln igen och lät Bob på nytt
känna tyglarna.
Han galopperade ett stycke för att så vända. Men
när Bob kommit tillbaka till samma ställe som nyss,
började han snurra rundt igen. Nu satt emellertid
Ljusan Dag säkrare i sadeln. Han märkte att Bob
snurrade åt höger och beslöt att låta honom känna
vänstra sporren.
”Nu ska du se, min gosse”, sade han och torkade
svetten ur pannan. ”Du är kvick i vändningarna, din
sprakfåle, men det här ska väl ge dig någonting att
tänka på — å, ditt odjur!”
Ty i samma ögonblick sporren berörde honom,
lyfte han hastigt vänstra bakfoten och gav sporren en
kraftig spark. Bara av nyfikenhet försökte Ljusan
Dag samma manöver flera gånger, men alltid med
samma resultat. Då satte Ljusan Dag båda sporrarna
i honom.
”Jaså, det här har du visst inte smakat på förr”,
mumlade han, då Bob gjorde ett hopp och sköt framåt.
Ett halvt dussin gånger fick han känna sporrarna
ordentligt och föll in i sträckt galopp. Efter en halv
mil hade Ljusan Dag fått Bob i hastigt trav. Wolf
höll sig efter och allting gick utmärkt.
”Jag skall minsann lära dig att snurra rundt, din
best”, sade Ljusan Dag, då Bob visade tecken att
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
