Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ny sida, i det han låtsades vilja kasta, och detta var*
lika förtretligt som om han verkligen gjort det, ty
varje gång narrade han Ljusan Dag att klämma åt
skänklarna och spänna hela sin kropp. Men så efter
några låtsade försök snodde han plötsligt rundt och
fick Ljusan Dag med armarna om halsen. Bob
travade förbi en hel mängd automobiler utan att bry sig
c!et minsta om dem, men så kom en stackars liten
vagn rullande, och den tycktes göra honom utom sig
av skrämsel. Och strax innan man hunnit tillbaka
till stallet lyckades han slita av språngremmen och
reste sig på bakbenen, och det var på ett hår när att
Ljusan Dag kastats handlöst ur sadeln.
Men han hade fäst sig vid djuret och ångrade inte
alls att han köpt det. Bob var inte ilsken eller elak,
han var bara sprudlande av liv och begåvad med långt
större hästintelligens än vanligt. Vad han behövde
var en stark hand, lugn, men ändå kraftig så att det
kändes.
”Antingen jag eller du, Bob”, sade han flera gånger
under dagens lopp.
Och till stallknekten sade han om aftonen:
”Det här är djur som heter duga. Har aldrig
träffat på någonting liknande, och jag har sett åtskilligt
med hästar i mina dar.”
Och till Bob, som vändt på huvudet och lekfullt
nosade på honom:
”Adjö med dig, din förbaskade envising. Vi träffas
nästa söndag morgon igen och till dess kan du tänka
på, om du har några fler tricks som du vill visa mig,
din vackra kanalje!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
