- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke /
227

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alldeles säkert stötte de inte i gult. En förälskads
tankar äro alltid färgade, och det torde vara
tvivelaktigt om någon annan i världen skulle ha kallat Dedes
ögon gyllene. Men Ljusan Dag älskade att tänka
på dem som gyllene och därför voro de också gyllene.

Och så var hon så naturlig. Han hade varit beredd
på att det skulle vara svårt att bli bekant med henne.
Och så var det helt enkelt. Det fanns alls ingenting
högtravande i hennes sätt — det var på det sättet
han skilde Dede på hästryggen från den Dede med
kontorsvanorna som han hittills känt. Men fastän
han var förtjust över hur lätt allting gått och hur
ogenerat de kunnat tala med varandra, kände han
ändå att under alltsammans låg någonting besvärat.
När allt kom omkring var deras samtal tomt och
lönlöst. Han var en handlingens man, och han ville äga
henne, Dede Mason, kvinnan. Han ville att hon
skulle älska honom och vara älskad av honom. Han
var van vid att bruka makt, van att brottas med
människor och böja dem efter sin vilja. Nu kände han
alldeles detsamma. Han ville säga henne att han
älskade henne och att det inte fanns för henne
någonting annat att göra än att gifta sig med honom. Men
han sade ingenting av detta. Kvinnor voro flyktiga
varelser, och att här komma med maktspråk skulle
nog visat sig vara ett missgrepp. Han kom ihåg all
sin förslagenhet under jakterna, det tålamod han
måst ålägga sig när han måst inför hungersnöden
skjuta en ekorre och när en träff eller en bom betydt
liv eller död. Så mycket betydde visserligen inte
ännu denna unga flicka för honom, men hon betydde
i alla fall mycket, mera nu än någonsin, när han red

227

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kungavklon/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free