Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryckte på axlarna. ”Jag vet inte, och jag ämnar inte
fråga er vidare om det heller. Ni måste klara upp
för er själv om ni tror att ni kan trivas med mig eller
inte. Jag vill inte spela hasard här, jag tänker inte
förlora därför att jag inte sett ordentligt på korten.”
Detta var en kärleksförklaring, som Dede inte
kunnat tänka sig. Dessutom framfördes den så utan ett
spår av eldighet, att den skulle ha känts för henne
som en missräkning, om hon inte kommit ihåg den
där gången då hans hand darrade så, om hon inte
kommit ihåg den lidelse som hon sett flamma i hans
ögon, hört skälva i hans röst i dag som alla dagar.
Och hon kom ihåg något han sagt henne för en vecka
sedan: ”Ni vet kanske inte vad tålamod är”, hade
han sagt, och så hade han berättat för henne historien
om hur han sköt ekorrar med kula den gången han och
Elijah Davis hade hållit på att förgås av svält vid
Stewart River.
”Därför förstår ni nog”, fortfor han, ”att det inte
är mer än rättvist att vi få träffas också i vinter.
Antagligen har ni inte ännu fattat något beslut. . .”
”Det är just vad jag har”, avbröt hon. ”Jag skulle
inte våga hålla av er. Lyckan för mig ligger inte där.
Jag tycker om er, mr Harnish, men det kan aldrig bli
mera.”
”Det är väl därför att ni inte tycker om hur jag
lever”, sade han och tänkte på allt vad tidningarna sagt
och sade om honom, och han undrade, om hon skulle
låtsas inte veta det. Men till hans överraskning
svarade hon helt öppenhjärtligt:
”Nej, det gör jag inte.”
”Jag vet nog”, började han försvara sig, ”att jag
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
