Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och glömmer alltsammans. Tala inte om för mig
vilken ni köpt henne av, bara att ni fått henne.
Förstår ni?”
Men veckan hade inte gått till ända, förrän Ljusan
Dag märkte den där glimten i Dedes ögon, som bådade
oväder.
”Är det någonting på tok?” frågade han käckt.
”Mab”, sade hon. ”Mannen som köpte henne har
redan sålt henne. Om jag trodde att ni hade
någonting med det att göra . . .”
”Jag vet ju inte ens vem ni sålde henne till”,
svarade Ljusan Dag. ”Och jag har verkligen inte alls
tänkt på henne. Det var er häst och hon angår inte
mig alls, fast det är tråkigt att ni inte har henne kvar.
Men eftersom vi nu ha kommit till tals, skall jag säga
er någonting, och ni behöver inte bli stucken, för det
är återigen någonting som inte alls angår er.”
Hon väntade och såg nästan misstänksamt på
honom.
”Det är om er bror. Han behöver mer än ni kan
göra för honom. Fast ni sålde er häst, kan ni inte
skicka honom till Tyskland. Och det är vad hans
egna läkare säga att han behöver — den där
över-dängaren till specialist, som skär en människas ben
och muskler till en enda massa och sedan stöper ihop
dem på nytt igen. Nå, jag vill skicka honom till
Tyskland och låta honom försöka på med det där, det var
vad jag ville säga.”
”Om det bara vore möjligt!” sade hon halvt andlöst
och helt och hållet utan vrede. ”Men det är det inte,
och det vet ni. Jag kan inte ta emot några pengar
av er. . .”
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
