- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke /
279

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under det han försökte att inte alls se. 1 sin
förvirring hörde han inte att hon bad honom sitta ner.
Jaså, hon bodde här. Det var nästan två rum i ett.
Det första var tydligen hennes vardagsrum och det
andra som han kunde se in i, hennes sängkammare;
Utom en toalett av ek med vanliga tillbehör och
småsaker syntes intet spår att det användes att ligga i.
Den breda chäslongen med sitt röda överdrag och de
många mjuka kuddarna begagnade hon tydligen som
säng. Han såg visserligen inte så mycket i detalj där
han stod. Han fick endast ett intryck av värme,
komfort och skönhet. Det fanns inga mattor, men på
golvet lågo flera vargskinn. Vad som fångade hans blick
var en Venusstatv, som stod uppe på pianinot mot
bakgrunden av en lejonhud på väggen. Men först och
främst var det Dede själv. Han var van vid henne i
promenadkjol och blusliv eller riddräkt av
sammets-korderoj, och han var inte beredd på att få se henne
som hon nu stod där. Hon föreföll honom mycket
mjukare, mera slank och smidig. Hon var själv en
del av denna atmosfär av lugn och skönhet. Hon
passade in i den alldeles som hon passat till den allvarliga
kontorsmöbleringen.

”Vill ni inte sitta ner?” upprepade hon.

Han kände sig lik ett djur som inte fått föda på
länge. Hungern riktigt skrek inom honom, och nu
skulle han glupande kasta sig över de bitar som lågo
framför honom. Här var inte fråga om tålamod eller
diplomati. Till och med den rakaste vägen var inte
snabb nog för honom och den var också om han vetat
det, den minst olyckliga han kunde ha valt. Med en
röst som skälvde av lidelse sade han:

279

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kungavklon/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free