Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han visste också när och hur han borde ge
efter. När han såg muren skaka riktigt i grunden på
något ställe, smetade han dit en handfull penningar
från något av sina kontantbolag. Om bankerna
ramlade, ramlade han också. Det var nödvändigt de höllo
sig uppe. Om de stoppade och alla hans säkerheter
kastades ut på den kaotiska marknaden, skulle det
vara slutet. Och därför hände det en dag att han I
bilen förde med sig, utom de vanliga dagliga
kontanterna, de yppersta säkerheter han ägde, nämligen från
sina tre bästa bolag. Men han gjorde det endast med
tvekan och kämpade tum för tum.
Som han sade till direktören för Merchants San
Antonio, som ursäktade sig med att han hade så många
rndra att hålla om ryggen:
”Det är bara glin. Låt dem ryka! Jag är kungen
i det här spelet. Ni kan förtjäna mera pengar på mig
än på alla de andra tillsammans. Naturligtvis är ni
för mycket engagerad och ni har att välja, det är
alltsammans. Jag är för stark för att kunna krossas.
Ni kan bara vålla mig obehag och komma i krångel
själv. Det bästa ni kan göra för att rädda er själv
är att släppa de små, och jag skall hjälpa er med
det.”
Det var också Ljusan Dag som under denna
finansiella anarki fick hand om Simon Dollivers affärer och
bidrog till att denne hans rival obarmhärtigt gick över
ända. Golden Gate National var ett exempel på
Ljusan Dags styrka, och till direktören för denna
institution sade han:
”Här har jag hjälpt er allt vad jag kunnat, och nu
sitter ni där i stöpet medan Dolliver pressat ner både
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
