- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke /
322

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så drog en annan syn förbi honom: den gamle
mannen vid Glen Ellen, som kommit uppför höjden i
solnedgångens flammor, vithårig och vitskäggig,
åttiofyra år, med det skummande mjölkspannet i handen
och med all den dalande sommardagens varma glöd
i sitt förnöjda ansikte. Och den gamla kvinnan bland
törnsnåren, som pressade druvor i sin stuga, och
Ferguson, den lille mannen, som kommit skuttande som
en hare, som en gång varit redaktör för en stor tidning,
men nu levde så nöjd med sin källa och sina fruktträd.
Ferguson hade löst problemet. Svag och
alkohol-förgiftad hade han flytt bort från doktorerna och
stadens stora kätte och sugit in hälsa som en törstig
svamp. Nå, tänkte Ljusan Dag, om en sjuk man, om
vilken läkarna förlorat allt hopp, kunde utvecklas till
en frisk och stark landtarbetare, vad skulle det då inte
kunna bli av en stor och stark man som han själv
under liknande omständigheter? Han såg redan sin kropp
med all dess härliga styrka vända tillbaka och han
tänkte på Dede. Och plötsligt höll han nästan
andan, när tanken på allt detta riktigt hunnit gripa
honom.

Han satt inte länge kvar. Som vanligt verkade
hans tankar ined snabbheten hos en stålfjäder. Det
här var någonting stort, större än allt vad han
någonsin stått öga mot öga med. Han vände inte bort
blicken, han tog det i händerna, såg på det från alla
sidor. Det var ju så enkelt. Han riktigt myste för
si^ själv och började kläda sig. Midt under klädseln
gick han till telefonen. Dede var den första han
ringde upp.

”Bry er inte om att fara till kontoret i dag”, sade

322

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kungavklon/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free