Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bob och Wolf i förväg. Vi fara och gifta oss genast.
När kan ni vara färdig?”
Dede kunde inte låta bli att le. ”Å ni, kommer ju
som en orkan. Och ni har ju inte sagt ett enda ord
till förklaring.”
Nu log Ljusan Dag också.
”Dede”, sade han, ”inte något pjoller och krus nu
längre mellan er och mig. Nu ska vi tala rent ut, säga
sanningen och ingenting annat än sanningen. Nu
svarar ni på några frågor från mig, och sedan skall jag
besvara era.” Han tystnade. ”När allt kommer
omkring, har jag bara en enda fråga att göra: ÄIskar ni
mig så mycket att ni vill gifta er med mig?”
”Men” — började hon.
”Inga men”, avbröt han litet skarpt. ”Nu gäller
det korten på bordet. När jag säger att vi ska gifta
oss, betyder det vad jag sade nyss, att vi ska bosätta
oss på landtgården däruppe vid Glen Ellen. Älskar
ni mig nog för det?”
Hon såg på honom ett ögonblick, så sänkte hon
blicken, och hela hennes varelse liksom andades ett
tyst instämmande.
”Kom då, så gå vi. Min bil står utanför. Ni
behöver bara ta er hatt.”
Han böjde sig över henne. ”Jag förmodar det är
tillåtet”, sade han och kysste henne.
Det blev en lång omfamning, och hon var den första
som talade.
”Ni har inte svarat på mina frågor. Hur är detta
möjligt? Hur kan ni lämna edra affärer? Har
någonting händt?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
