Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
malmodig. det är kärleken och ni, och den är äldre
än den äldsta religion i världen. Så är det med den
saken.”
Hon såg på honom i plötslig bestörtning.
”Ni menar —?” började hon.
”Alldeles det, ja. Jag gör rent hus. När de där
trettio millionerna reste sig i dag och sade att jag inte
fick fara till Berkeley, då förstod jag att tiden var inne
att sätta foten på dem. Och det är just vad jag tänker
göra. Jag har er, min styrka att arbeta för er och
den lilla gården i Sonoma. Det är allt vad jag vill ha
och allt vad jag tänker rädda, utom Bob och Wolf,
en kappsäck och hundrafyrtio tagelbetsel. Allt det
andra får gå som skrot.”
Men Dede var enträgen.
”Är verkligen allt det där nödvändigt?” frågade
hon.
”Som jag sagt, det är nödvändigt. Om de där
pengarna tro att de kan hindra mig att fara till Berkeley
och Dede . . .”
”Nej, nej, var allvarsam nu”, avbröt Dede. ”Inte
menar jag så. Jag vill veta, om det från
affärssynpunkt är nödvändigt att. . .”
”Nej, det är det visst inte, och det är just det bästa
av alltsammans. Jag låter inte alltsammans gå
därför att jag har blivit krossad av paniken. Jag gör
det, fast jag avgått med segern, och det visar väl hur
litet värde jag sätter på det. Här är det ni, lilla kvinna,
som betyder något, och därefter handlar jag.”
Men hon drog sig ur hans armar.
”Du är galen, Elam!”
”Kalla mig så där en gång till”, sade han nästan i
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
