Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hotellet om en liten stund, och eftersom jag inte
ämnar sätta min fot på kontoret mera, får ni komma över
till mig med alla papper som måste undertecknas.
Förresten kan ni när som helst träffa mig på telefon.
Här skall bli en krasch — förstår ni? Jag är färdig
med alltsammans.”
Han steg upp som ett tecken för Hegan att gå.
Den lille advokaten såg sig hjälplöst omkring.
”Det här är det mest vanvettiga vansinne jag i
hela mitt liv har hört talas om”, mumlade han.
Ljusan Dag lade sin hand på hans axel.
”Seså, Larry, gaska upp er nu. Ni talar alltid
om hur underlig den mänskliga naturen var, och här
ger jag er ett nytt exempel, fast ni inte tycks
uppskatta det. Jag är en större drömmare än ni, det är
alltsammans, och jag kommer alldeles säkert att bli
sanndrömmare också. Det är den härligaste dröm
jag någonsin haft och jag tänker inte låta den
försvinna.”
”Och därför måste ni förlora allt vad ni äger och
har”, brusade Hegan upp.
”Just det, ja — förlora vad jag inte längre vill Hå.
Men inte de där hundrafyrtio tagelbetslen, dem tar
jag med mig. Nu är det bäst att ni ger er i väg ut till
Unwin och Harrison och lagar att ni kommer till
sta’n. Jag kommer snart efter och ni kan ringa upp
mig.”
Han vände sig till Dede, så snart Hegan gått och
tog hennes hand.
”Och nu, lilla kvinna, behöver du inte komma ner
på kontoret mera. Du kan anse dig avskedad. Och
kom ihåg att jag har varit din arbetsgivare, sä att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
