Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon nickade och skrattade.
”Du ville ju ha din vilja fram”, sade hon. ”Men
jag kunde inte vara med om en sådan där galenskap.
Pengarna voro dina, inte mina. Men jag älskade dig
så, Elam, alltjämt, därför att du är en sådan stor,
stor gosse, som bröt sönder din trettiomillionersleksak,
därför att du blivit trött på den. Och när jag sade
nej, visste jag ju hela tiden att det var ja. Och jag
vet att mina ögon voro guld. Jag var bara rädd för
en sak och det var, att du inte skulle lyckas förlora
allting. Därför, älskade, att jag visste att jag skulle
gifta mig med dig i alla fall, och jag ville så
förfärligt gärna ha just dig och gården och Bob och Wolf
och alla de där tagelbetslen. Skall jag tala om en
hemlighet för dig? Så snart du gått telefonerade jag
till mannen, som köpte Mab.”
Hon gömde ansiktet mot hans bröst ett ögonblick.
Så såg hon på honom igen, strålande.
”Ser du, Elam, trots allt vad mina läppar sade, var
mitt beslut fattat. Jag. . . jag måste helt enkelt gifta
mig med dig. Men jag bad om, att du skulle lyckas
förlora allting. Och så försökte jag få veta, vart
Mab tagit vägen. Men det hade mannen jag sålde
henne till ingen aning om. Ser du, jag ville rida med
dig över Glen Ellen-höjderna, jag på Mab och du på
Bob, alldeles som vi brukade rida ute vid Piedmont.”
Ljusan Dag hade mycket svårt att behålla sin
hemlighet, men han teg.
”Jag lovar, att du skall få en häst som är så lik
Mab som möjligt”, sade han.
Men Dede skakade på huvudet. Det skulle ändå
inte vara detsamma.
34i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
