Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar. Och det låg värme och glöd över hennes eget
ansikte, när hon besvarade hans blick och kastade en
blick förbi honom på hästarna. Så fick hon se Mab.
Då gick blicken tillbaka till hennes man.
”Å, Elam!” — flämtade hon.
Det lät nästan som en bön, men en bön som
innehöll tusen meningar. Ljusan Dag försökte låtsa sig
ingenting begripa, men hans hjärta sjöng en vild sång.
Allting hade legat i det sätt, varpå hon uttalat hans
namn — förebråelse, tacksamhet, jubel och kärlek.
Hon gick fram och smekte Mab. Åter vände hon
sig om och så på sin man.
”A, Elam!”
Och allt som låg i hennes röst låg också i hennes
ögon, och i dessa skymtade Ljusan Dag ett djup,
större än både ord och tanke — kärlekens hela
outtalade mysterium och under.
Han försökte skämta, men ögonblicket var för
stort. Ingen sade ett ord vidare. Hon samlade
tyglarna. Ljusan Dag böjde sig ned och tog hennes fot i
sin hand. Då han lyfte, sprang hon upp i sadeln.
Nästa ögonblick hade också han stigit till häst, och
med Wolf lufsande framför, redo de uppför höjden
som ledde ut från staden — två älskande på två
fnysande fuxar, på väg till smekmånaden under varma
sommardagar. Ljusan Dag kände sig som i ett
vinrus. Han hade nått högst upp på livets stege. Högre
kunde ingen komma. Det var hans dagars dag, och
han hörde alltjämt tona för sitt öra hennes: ”Å,
Elam!” De redo över höjden, och han såg hur glädjen
lyste i hennes ansikte, när hennes blickar famnade
vidden framför. Han pekade ut en grupp av skog-
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
