Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djupare än han själv visste hade han kommit att
förstå tingens sammanhang. I sitt nya spel fann han
i småsaker samma tillfredsställelse som i de bålstora
företagen, då han var en makt och fick en halv
kontinent att darra under sina vilda slag. Att riskera
liv och lem för att tämja en vildhäst och göra honom
nyttig skänkte honom inte mindre glädje. På detta
nya spelbord spelades rent spel, utan lögn, bedrägeri
och hyckleri. Det förra spelet hade lett till död och
fördärv, det nya gav styrka och liv. Och därför var
han nöjd med att vid Dedes sida vakta dagarnas gång
och årstidernas växling från verandan till det lilla
huset på bergsluttningen.
En gång frågade Dede honom om han ångrade sig,
och han svarade med att trycka henne intill sig och
kyssa henne, innan hans tankar togo form i ord:
”Lilla kvinna, om du också kostade trettio millioner,
är du i alla fall det billigaste jag har fått i livet.” Och
så tilläde han: ”Ja, en sak ångrar jag och det
förfärligt mycket till och med. Jag skulle sannerligen vilja
ha tillbaka den tiden då jag vann dig. Jag skulle
vilja smyga omkring bland Piedmonts höjder och söka
efter dig. Jag skulle vilja återigen för första gången
stå i dina rum i Berkeley. Det tjänar ingenting till
att tala om det, men jag ångrar ingenting högre än
att jag inte åter kan få slå armen omkring dig som
den gången då du lutade ditt huvud mot mitt bröst
och grät i stormen och regnet.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
