Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig. Jag skall binda det där för tre millioner år.
Och när den sista basunen ljuder och Sonoma
Mountain och alla andra berg förvandlas till intet, kommer
den där skråningen att stå kvar, fasthållen av
trädrötterna.”
Han smög sin arm omkring henne och drog henne
ned på sitt knä.
”Lilla kvinna”, sade han, ”du går allt miste om
mycket genom att leva i ett sådant här litet hörn av
världen — musik, teatrar och allt sådant där.
Känner du aldrig någon längtan att lämna alltsammans
här och gå tillbaka till det gamla?”
Hans ängslan var så stor, att han inte vågade se på
henne, och när hon skrattande skakade på huvudet,
kände han en tyngd falla från sitt bröst. Det var
hennes gamla pojkaktiga skratt.
”Hör du”, sade han med plötslig häftighet, ”du
får inte gå dit bort till klyftan, förrän jag har fått
plantera träden och de ha rotat sig. Det är mycket
farligt och jag har verkligen inte råd att förlora dig nu.”
Han kysste henne hungrigt och lidelsefullt.
”A, vad du är för en älskare!” sade hon och hennes
röst klang av stolthet över honom.
”Se på det där, Dede.” Han svepte med en rörelse
av sin arm in hela dalen och bergen där bakom.
”Måndalen, det är ett bra namn, ett mycket bra namn.
Vet du, när jag sitter här och ser på alltsammans och
tänker på dig och allt vad det betyder, så liksom
stockar det sig i bröstet på mig och jag har saker och ting
på hjärtat som jag inte kan finna ord för, och jag
känner det nästan som om jag kunde förstå Browning
och alla andra de högtflygande poeterna. Se på Hood
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
