Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 92 —
Och min brud hon tog min hand: o Hjalmar,
Hvarför blef du mig kär alltmer?
Tidigt redan var du Oihonnas hjelte;
Förrn din blick hon skådade, var hon din.
Hvi förblef min kärlek icke sådan !
Mod jag hade att dölja då
Hvad för dig jag fruktade uppenbara,
Rädd att af din stolthet med harm försmås.
Jag var lycklig då; min egen sällhet
Var mig mera än Hjalmar än.
Stolt Morannal kallade jag min fader,
Och som kungadotter jag blef din brud.
Nu förgäfves ville jag förtiga
Hvad jag skydde att röja då.
Allt jag kunde lida och allt fördraga,
Men dig svika, Hjalmar, förmår jag ej.
Stöt mig bort, förskjut mig! Ej Morannal,
Ej en konung min fader var.
Detta blod, som nu i mitt hjerta sjuder,
Var kanske en gång en föraktad slafs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
