Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folket.
nder inbördeskrigen kom striden att nästan ute-
Uintande röra sig om de nämnda landsdelarna —
Trondalagen, Bergen med omgifning samt Viken. Då
dessa voro lättast åtkomliga från sjösidan, och då norr-
männens hela »arméorganisation» — för att begagna
ett modernt uttryck — väsentligen afsåg sjökrig, så
blef följden den, att det parti, som Var starkast på
sjön, i regeln hade öfvertaget.
Själfva befolkningen kunde lätt nog förmås till
krig. Man kan knappast säga, att innevånarna i de
olika landsdelarna — sunnanfjälls, västanfjälls och
nordanfjälls — kände sig vara ett enda folk. De tre
århundraden, som förflutit, sedan Harald hårfagre för-
enade alla Norges små fylken och de af norrmän be-
bodda öarna i Västerhafvet till ett enda rike, hade
icke förmått att tillräckligt utplåna de motsatser och
antipatier, som af gammalt bestodo mellan de af stora
fjällvidder åtskilda stammarna.
Till åstadkommandet af en nationell enhet hade
emellertid tre olika institutioner varit verksamma:
konungadömet, aristokratien och — efter kristendo-
mens införande — hierarkien. De världsliga stormän-
nen hade öfverallt i landet likartade intressen att till-
varataga och kunde endast vinna på sammanhållning
och gemensamt uppträdande.
Den norska kyrkans ledande män indrogos allt
mera i den hierarkiska eller rent af teokratiska ström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
