Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Tronföljden.
onungadömet betraktades såsom ett »odal>», en på
KK ärdssidan ärftlig egendom i Harald hårfagres
ätt, hvarvid dock icke hänsyn togs till förstfödslorätt
eller ens till äkta börd. Harald själf skall ha träffat
den bestämmelsen, att Erik blodyx, hans son med en
dansk prinsessa, skulle vara öfverkonung, men de öf-
riga af hans talrika söner underkonungar (småkungar,
fylkeskonungar), afkomlingarna af hans döttrar där-
emot jarlar. Men hvar och en af Haralds ättlingar,
som hade ett tillräckligt mått af personlig kraft och
ärelystnad eller tillräckligt understöd af stormännen i
landet eller af utländska hjälpare, sträfvade efter att
ensan blifva den rådande. De olika släktlinjerna af
Haralds ätt innehade växelvis riksstyrelsen, bland dem
också Ladejarlarnas mäktiga familj, som härstammade
från Haralds dotter. Det var först med den fjärde och
i synnerhet med den femte manliga linjen, som fastare
förhållanden inträdde, och då af det enkla skälet, att
de öfriga linjerna utdött (hufvudsakligen på våldsamt
sätt) eller försjunkit till obetydlighet och förgätenhet.
Den fjärde linjen representerades af konung Olaf
den helige och dennes son Magnus den gode. Olaf
hade fortsatt och genomfört det af Olaf Tryggvesson
påbörjade verket med kristendomens våldsamma infö-
rande, hade farit hårdt fram med både ländemännen
och de sista ännu återstående småkonungarna.
Han förjagades slutligen, och när han sökte från
Sverige återvinna sin tron, fälldes han af den norska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
