Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
kom till Norge och fordrade andel i konungamakten,
måste Magnus göra honom till viljes. Magnus dog
vid unga år utan att efterlämna någon son, och från
denna tid var Harald Sigurdsson, eller som han van-
ligen kallas Harald hårdråde, ensam konung. Och från
honom härstamma eller sade sig härstamma alla de
följande norska konungarna.
Inbördeskrigens början.
Å nda till år 1130 rådde ganska god fred inom lan-
det. Ländemännen fogade sig i allmänhet efter
konungarna, och inom konungafamiljen förekommo
icke några nämnvärda slitningar, ehuru det mer än en
gång inträffade, att konungamakten delades. Så hade
konung Magnus barfots söner Östen, Sigurd och Olaf
varit samkonungar. Af dessa tre lefde Sigurd längst,
nämligen till nyssnämnda år, 1130; det var han, som
efter sitt berömda korståg kallades Sigurd jorsalafare.
Redan någon tid före Sigurds död hade emellertid
en norsk storman under ett besök på Irland påträffat
en man, som hette Gillkrist, men sade sig äfven heta
Harald och vara son till konung Magnus barfot; denna
utsago bekräftades af hans moder. Den norske äd-
lingen förde Harald gille (som han hädanefter kallades)
och hans moder med sig till konung Sigurd i Norge;
och konungen lät, efter öfverläggning med sina råd-
gifvare, Harald bevisa sitt påstående genom det största
»Ordal», som dittills förekommit i Norge: han fick gå
barfota öfver nio glödgade plogbillar. Då Harald lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
