Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
och gjorde stora löften till den helige Olaf. Och se,
med ens utbredde sig öfver hafvet en så stark tjocka,
att man ej kunde från det ena skeppet varseblifva det
andra. Händelsen förefaller underbar, men är så väl
intygad, att man ej kan betvifla, att den verkligen egt
rum. Nu hade jarlen ingen annan utväg än att vän-
da om till kusten; men han hördes mumla för sig:
»Så brukade det inte gå på den tiden, då vi hade
lyckan med Oss.»
Erling och Magnus i Nidaros.
är jarlen kommit tillbaka till kusten och dimman
lättat, kunde han ej få säkra underrättelser om
den väg, birkebenarna tagit. För att ej lämna Bergen
öppet för deras anfall, lät han en del af flottan segla
dit, under det han själf och konung Magnus med de
öfriga skeppen skyndade till Nidaros. Då de närmade
sig staden, hade birkebenarna nyss lagt till vid bryg-
gorna. Sverre befallde sitt folk att genast lämna far-
tygen utan att medtaga annat än sina vapen och de
kläder, de hade på sig. Och han såg med glädje,
att hans befallning bokstafligt åtlyddes; männen läm-
nade t. o. m. nycklarna kvar i låsen på de kistor, där
de förvarade sina tillhörigheter, bland hvilka det nog
fanns åtskilligt dyrbart byte.
Erling skyndade att förfölja birkebenarna på andra
sidan om Nidälfven, men råkade därvid ut för ett
bakhåll och måste med förlust draga sig tillbaka öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
