Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverre håller liktal öfver Erling.
nnan vi öfvergå till redogörelsen för de följande
årens strider, böra vi egna någon uppmärksamhet
åt ett egendomligt uppträde, som gifver oss intres-
santa bidrag till kännedomen både af Sverres karak-
tär och af åtskilliga dåtida ställningar och förhållanden.
Det var brukligt, att, när en förnäm man begrofs, nå-
gon af de närvarande höll ett tal öfver griften. Efter
Erling jarls jordfästning invid domkyrkan i Nidaros
höll konung Sverre till den församlade menigheten ett
längre tal, hvars inledning finnes bevarad i hans saga,
där den tydligen upptecknats efter hans eget dikta-
men. Det bör anmärkas, att vid begrafningen många
af Erlings anhängare måste ha varit tillstädes, och att
det hufvudsakligen var till dem, han riktade sina ord.
Han började sålunda:
»Det vore föga passande, om alls intet yttrades
vid en så framstående mans graf som dennes. Ti-
derna hafva mycket förändrat sig, som I kunnen se,
och en så underlig vändning ha sakerna tagit, att en
enda man nu står här i stället för tre, konung, jarl
och ärkebiskop; och denne ende är jag. Här sker
också inför våra ögon något, som bör vara mycket
märkligt och mycket fägnesamt för mången, då både
till denna kyrka och till andra bäras liken af män, som
hafva stridt under konung Magnus” banér. Nu veten
I ju, att ärkebiskop Östen och andra lärda män tidt
och ofta hafva sagt om alla de män, som stridde för
Magnus och hans konungadöme, att ifall de därvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
