Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Sedan han sålunda, enligt sin vana, för sitt syfte
påverkat både bättre och sämre känslor hos folket,
tillade han: >Nu ser det ut, som om herradömet här
i landet ändtligen kommit i mina händer, vare sig jag
kommer att styra väl eller illa. Gifve Gud, att vi nu
må blifva fridsamma och rättrådiga! Det behöfva nu
verkligen alla våra landsmän. Men till eder, mina
män, har jag nu att säga detta: Gud löne eder för
den trofasta hjälp, I hafven bevisat mig! Själf skall
jag ock löna eder efter bästa förmåga. Det är godt
att nu veta, att alla de rikedomar, som tillhört de
guldhalsar, som ligga här utmed stranden, skola nu
blifva edra; och därjämte skall jag skaffa eder de bästa
giften, som finnas här i landet, och sådana titlar och
värdigheter, som I själfva viljen hafva; ty det är stora
ting, I nu hafven uträttat. Men ännu finnas de, som
hata och afundas oss. För dem skola vi taga oss
väl i akt. Och Gud skydde oss alla!»
Detta tal väckte naturligtvis lifligt bifall. Den skon-
samhet och mänsklighet, Sverre visade mot de öfver-
vunna, stå i skarp motsats till hvad annars den tiden
brukade förekomma i inbördeskrigen. Häcklungarna
gåfvo i regeln ingen pardon, och när Magnus dagen
före slaget i Norefjorden nedgjort ett trettiotal af Svina-
Peters följeslagare i Bergen, förbjöd han strängeligen
likens begrafvande; de skulle ligga där för hundar och
korpar. Hos Sverre var försonlighet och förlåtande
mildhet ett genomgående drag, som icke tillräckligt
förklaras af hans öfverlägsna statsklokhet, utan — så-
som det tydligt visar sig särskildt i berättelsen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
