Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
själf lugn för sina sista dagar, en obestridd tronföljd
åt sin son och bestående kraft åt det system, han
grundat.
Det var ingalunda underligt, att Sverre kom i så
skarp motsats till sin tids hierarkiska sträfvanden; sna-
rare kan man förundra sig öfver, att motsatsen ej långt
tidigare gick till de yttersta konsekvenserna — bann-
lysning och interdikt —, samt att dessa konsekvenser
ej visade sig ännu farligare, än de faktiskt gjorde.
Då Sverre såsom född konungason fordrade kronan
endast på grund af sin arfsrätt och därmed förklarade
de år 1164 gjorda bestämmelserna om konungaval
ogiltiga, då uttalade han i och med detsamma en be-
stämd krigsförklaring mot hierarkien. Ty, om öfver-
enskommelsen af år 1164 omstörtades, skulle ju bis-
koparna icke blott gå miste om den möjlighet, de
öppnat åt sig, att vid hvarje tronledighet skaffa kyr-
kan ökade privilegier, utan också de från Erling och
Magnus redan vunna medgifvandena åt kyrkan skulle
knappast hafva utsikt att vinna bekräftelse af en arf-
konung, som nekade Erling och Magnus all rätt att
minska de kungliga prerogativen.
Under kampen mellan Sverre och Magnus hade
också biskoparna ganska bestämdt och öppet tagit
parti mot den förre och för den senare; såväl ärke-
biskop Östen som biskop Erik i Stavanger hade låtit
sina tjänare deltaga i anfall på birkabenarna. Ja, då
ärkebiskopen år 1180 fann rådligt att för en tid be-
gifva sig till England, skall han ha bannlyst Sverre,
utan att dock hvarken denne eller andra synas ha lagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
