Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
mindre berott på Nikolas” egna ödmjuka trohetsför-
säkringar och de förord, Nikolas förmått sin syssling,
drottning Margareta, att inlägga, än därpå, att Sverre
nu, liksom då ärkestolen skulle återbesättas, saknade
någon acceptabel motkandidat. Kanske har han också
insett, att Nikolas med sin fega och småsinta natur
aldrig skulle blifva en de stora tankarnas man och
aldrig kunde växa honom själf öfver hufvudet.
Ärkebiskop Erik bannlyser Sverre.
u förgingo några år, under hvilka båda parterna
framställde sina klagomål för påfven Celestinus
III, en gammal godsinnad man, som icke gärna ville
företaga några våldsamma steg mot Sverre, helst som
korståg och åtskilliga politiska förhållanden i Europa
lågo honom mera om hjärtat. Ärkebiskoparna Erik
och Absalon måste emellertid, som man kunde vänta,
få öfvertaget hos curian; ty, om än deras bref och
sändebud, såsom Sverres utskickade säkerligen fram-
hållit, högst ensidigt och orättvist utmålat konungens
handlingssätt, blef det dock obestridligt, att hvad som
i Rom gällde för att vara kyrkans ovillkorliga rättig-
heter ingalunda af Sverre medgifvits åt den norska
kyrkan.
I juni år 1194 utfärdade påfven skrifvelser till ärke-
biskop Erik, i hvilka han tillförsäkrade den norska
kyrkan alla de fri- och rättigheter, som Erik hade
fordrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
