Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
mest tyckes han dock njuta af att med bred humor
skildra de tillfällen, vid hvilka den stortalige biskop
Nikolas ömkligen lade sin feghet i dagen.
Då nu vårt utrymme icke tillåter oss att utförligt
återgifva gången af krigshändelserna, torde det vara
ändamålsenligast att till denna korta framställning, där
hufvudvikten lägges på Sverres egen personlighet, ut-
välja några händelser och situationer, som synnerligen
klart belysa hans egenskaper.
Sverre far till Viken och segrar vid Oslo (1197).
å våren och sommaren 1197 samlade Sverre en
mycket betydlig flotta från de norra och västra de-
larna af landet för att angripa baglarna i Viken. I
den för dåtida norska förhållanden ovanligt stora trupp-
styrka, han hade samlat (6- till 7,000 man), funnos
många bråkmakare, som blott af okynne och ötver-
mod begingo våldsgärningar mot allmogen, sönder-
slogo plogar och andra redskap m. m.
Konungen lät därför flottan lägga bi uti ett sund,
höll där ting med krigsfolket och ortens bönder samt
talade på tinget många allvarliga och bestraffande ord
till de oroliga sällarna, förehållande dem, att det var
hans konungsliga plikt att på det strängaste beifra
sådant öfvervåld. Från detta ämne kom han in på
att tala om sin rätt att vara konung, en rätt, som ju
biskop Nikolas ville frånkänna honom. Och han vi-
sade då på ett öfvertygande sätt, att han, såsom son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
